mariebe

Känner att mina inlägg hittills bara handlat om djupa och seriösa tankar och funderingar. Saker som hänt i verkliga livet och som ligger mig nära. Men jag är inte en djup och allvarsam tjej egentligen. Jag är en glad tjej, som gillar att skratta och få andra att må bra. Kanske genom mitt skratt. Har jag blivit så missförstådd? Har jag blivit en sån som man tänker "nej ringer hon, hon som bara är djup och jobbig"?? För jag är inte sån. Jämt :)

Jag har bara haft mycket runt omkring mig. Mycket negativt. Oroligt. Men nu, nu börjar det vända! Äntligen har jag ett äkta leende på läpparna, ett äkta skratt som inte blir i falsett för att dölja att jag egentligen vill gråta. Nu är det raksträcka och lite nerförsbacke. Kanske finns det något grop eller annat lurigt efter vägen, men jag har redan dött inombords två gånger i år och vaknat till liv igen så INGET är någon match!!

 NU NU NU är det höst. Och det kommer att bli världens bästa höst! Varför? FÖR DET HAR JAG BESTÄMT!!! Bara att tänka den tanken får mig att le. Ett äkta leende. Ett Marieleende så att båda skrattgroparna syns. Det var längesen. Men om ni ser mig, kommer ni se mig le!!!

<3