mariebe

Varför har vissa människor åsikter om just precis allt? Kan man inte bara för en gång i hela sitt liv bara säga, Nej det där vet jag ingenting om, det har jag aldrig varit med om... Eller något i den stilen. Det blir så patetiskt när någon pratar om något som man vet den inte har varit med om. Och är ljusår ifrån att få vara med om. Man nästan kan höra att ojdå, det här var inte hennes/hans ord, utan någon bekant till personen i fråga. Dens upplevelser eller tankar.

Jag måste storstäda. Jag orkar inte med såna människor. Såna som inte kan se den större bilden. Utan som klamrar sig fast i det förgångna. Jag har varken tid eller lust att sitta och prata om det som har varit. Jag lever i nuet. Jag gillar det som händer NU! Men det är klart. Alla är inte som jag. Visst, minnen, fina som mindre fina, ska man prata om ibland. Men man kan inte leva som om det var för fem år sen. Jag gillar nutid. Gillar man inte det, då kan det vara. Och efter en liten titt i backspegeln så går det inte att komma ifrån att visst, jag har haft mina stunder :) men det var då, och nu är nu. Man får andra prioriteringar.

Det är bara att beklaga för dem runt omkring mig som inte får plats nu när jag har storstädat i mina garderoder. Ni finns där i en kartong, inställd i förrådet. Inte glömda, inte mindre älskade, utan bortplockade för att ge mig mer tid till att leva i nuet. En vacker dag kanske jag lyfter på locket till en kartong,blåser bort dammet, och drömmer mig tillbaka. För då är det det ni är. Fina minnen som man måste få prata om ibland.

Hade besök av en väldigt god vän idag. Hon var lite ledsen. Hennes kompis fyller 25 idag. Han omkom i en tragisk olycka för 6 månader sen. Det fick oss att prata om livet, om rättvisa, och om att det är fult att tänka att det faktiskt finns någon annan som förtjänar ett sånt öde. Men allt har en vinkel, allt går att vrida, så att det blir ens egen sanning. Jag är helt övertygad om efter att ha träffat hennes kompis två eller tre gånger, att han verkligen INTE var klar med sitt jordeliv. Det finns någon som kunde ha tagit hans plats. Helt övertygad. Är jag en sämre människa för att jag tycker så? Jag tycker inte det. Det är bara fult att säga högt. Det är en balansgång. Vad kan jag säga i vilket sällskap? Ska det vara så? Ska man behöva väga sina ord? Vems ord väger mest när det handlar om livet? Dens som har rest mest? Dens som är äldst? Dens som har haft flest jobb? Dens som vågar säga vad den tycker, står för det och KAN argumentera FÖR det? Det är min sanning.